Äppelpäppel

Nu sitter jag här och kollar igenom en massa foton från värmlands och saknar stället lite. Konstaterat att:
Número uno: Folk börjar bli lite trivseltjocka så fort de stiger över tröskeln till nationen (men fan vad snygga alla är!). Själv planerade ju jag att bli Kate Moss-smal när jag kommit hem och allt som fanns i kylen och skafferiet var müsli och skorpor (så har det alltid varit innan), men då glömde jag bort att vi har typ 500 äppelträd på ääägorna (…) och eftersom vi är smålänningar här så kan man ju inte bara låta äpplena ligga på marken och ruttna bort. Så iallafall, de äpplen som inte hundarna käkar upp måste vi göra grejer av så nu äter vi äppelpaj, sockerkakor med äpplen i, grytor med äpplen i...vad har vi inte äpplen i? Eftersom jag måste göra rätt för mig här hemma så är det jag som helst, helt spontant då, måste ställa mig och röra ihop allt så min nya hobby är att sitta och försöka komma på sätt att inkludera äpplen i typ alla recept vi har hemma. Detta är ju nu inte så värst hemskt men grejen är att jag ju verkligen inte gillar att laga mat så där blir det till att bläddra fram till kak- och bakrecepten vilket är lika med vaniljsåser, socker och grädde upp till knäna. Man blir tjock. Och jag gillar inte ens äpplen.
Número dos: Jag vill dit. Men som vanligt har jag inga pengar. I mina tankar var oktober = stenrik men sen fick jag telefonräkningen (som var kolossal efter typ två månaders obetalda räkningar + ränta, gift er inte med mig...men nu funkar min mobil! Jag förväntar mig minst tjugo samtal/person innan fredag) och sen gick vi ut på Deluxe och till Stenladan och sen köpte jag örhängen. Och fikat då! Hallå! Hur dyrt är det inte att fika?! Iallafall. Jag är pank som en kyrkråtta fem dagar efter löning. Kul. Så ligger landet och landet heter JAG VILL HA PENGAR!
Número tres: Den blå färgen i nedre trapp är tillochmed fulare på bild än i verkligheten, how about that?!

När det inte gäller nationen eller Phyllebo (och människorna i dom såklart) så saknar jag inte Uppsala för fem öre, och plugga finns ju inte ens på kartan. Yrket för dagen är bagare, fatta vad kul! Men troligtvis så blir det plugg nästa höst, har kollat för mycket på Animal Planet och särskilt på det där approgrammet (vad heter det?) så nu har jag fått såna där Diane Fossey och Jane Goodall-komplex igen- liksom jag, ett berg och massor med apor. Det låter hur bra som helst.

The Nobelpris

Den här tjejen skriver om sånt jag vill skriva om, och på ett sätt jag tänker men inte kan få ner med en tangentbord. Men men, jag accepterar (motvilligt) det på samma sätt som jag accepterar att min lillasyster är smalare och snyggare än mig (och tjänar ca 10000 mer i månaden) och fortsätter skriva banaliteter som "jag vill ha ett plommonfärgat nagellack" och "idag fick jag dimma i håret", men det är inte fy skam det heller!
Iallafall- det här tänkte jag för några dagar sedan och skulle säkert fått ur mig när jag var kanske sexton sjutton (då var jag mycket smartare av nån anledning. Det är som jag brukar säga- det går utför) men nu är det ju som det är så...ja. Rent personligt hade jag hellre sett att Adonis skulle vunnit, men det är bara för att jag inte läst nåt Pamuk. Easy as a pancake.
Jag skulle tro att eftersom jag strör så oändligt många fantastiska livsvisdomar omkring mig i vanliga fall är bloggen ett sätt att koppla av från mitt hypertänkande själv. Det låter bra.

Update:
I förrgår kom Lazio hem med de berömda digitalboxarna och hittills har jag inte kollat på svt eller fyran nånting. Skippade tillochmed Musikbyråns 10-årsjubileum pga av Hex som gick på femman. Jag är skadad rent allmänt, men i synnerhet för att Hex suger. Min fisosofi lyder ungefär som så att nu när vi har fem miljoner andra kanaler som inte bara visar Förkväll (men herregud, vem kom på den programidén?) och nyheter på finska och teckenspråk så måste man ju suga ut så mycket man bara kan ur dom och då är jag beredd att missa andra saker som faktiskt är bra på standardkanalerna. För det är bara så det är. Fan vad tragiskt.

Honom ska jag ha!

Orkade inte byta rum igårkväll så jag satt och kollade ofrivilligt på Sportspegeln. Tråkigt. Tills James the Blake dök upp! Jag ska gifta mig med honom och föda alla hans sjutton ungar, seriöst alltså. Tennis är ju inte direkt en av mina favoritsporter (egentligen har jag inga favoritsporter överhuvudtaget, handboll är godtagbart. Och konståkning, men det är bara för att de ser så balttrashiga ut), men för James kan jag göra ett undantag. Jag kan tillochmed nog nästan börja gilla tennis för hans skull. Gud vad jag känner mig generös.
Lazio som fortfarande, trots allt vårt suckande, ser på nästan all sport med största allvar tycker nog inte om mig så mycket längre. Stackarn. Haha
Men allvarligt- eeeeeey!

Ganska menlöst

Man ååh, vad allt är vanligt och normalt. Jag stortrivs på jobbet, jag borde plugga men det gör jag inte, jag har inga pengar alls eftersom jag feltolkade allt och inte får ett spänn förrns i slutet på oktober. Men i november kommer jag och crashar Phyllebo!
Slackade på campus med Rösti tills imorse innan jag skulle jobba så jag är ganska mör idag. Missade bussen in till stan för att jag låg på mage och kände mig död efter att ha klätt på mig och satt i linser och allt sånt krafs och var tvungen att gå fort som fan längst Växjösjön för att hinna öppna i tid. Idag var allt jättedimmigt och det resulterade i att
1. man inte såg över sjön för att allt var vitt och spökligt, ganska romantiskt och romanlikt om det inte hade varit för att...
2. ...dimman gjorde att jag blev jätteblöt överallt, byxorna, jackan, HÅRET!!! Jag som tänkte vara ljuv och fräsch idag. Haha säger vi åt det! För att trösta mig själv köpte jag ett par nya örhängen för pengar jag inte har och sen var jag snygg igen.

Dagens:
Läs Den hemliga historien av Donna Tartt- den är helt fantastisk!
Se The New World med Colin Farrell (Han är grymt underskattad. Vilket uttryck! Vilken närvaro!) och Q'Orianka Kilcher (helt sinnes bra)- den är helt FANTASTISK!

Jag har iallafall hälsan, jag har iallafall hälsan...

Att sitta hemma en lördag för att man inte har några pengar är ta mig fan inte roligt alls! Känner mig skittråkig och tragisk när folk ringer och jag måste upprepa att det enda asshakandet som kommer ske idag är om jag trillar i duschen, och då ska det till ett jäkligt fantasifullt trillande. Kände mig så sugen på alkohol för några dagar sen att jag rädade matkällaren och blandade gindrinkar till mig själv. Det var gott, men för tragiskt för att vara kul.
Gin och Smålandsnytt är inte så party arty.
Iallafall höll jag på att rensa i min musik nyss och upptäckte att jag hade Wish you were here av Rednex, och mitt i all nostalgi (Gotland- jag & Amanda mimar och tävlar om vem som har mest känsla) slog det mig som en spik i huvudet, fuck- rednex, rednecks, det har jag aldrig tänkt på innan. Jag är verkligen seg i huvet ibland för helt självklara saker bara seglar förbi mig, särskilt när det kommer till tvetydiga namn. Antingen är jag dum i huvudet (vad jobbigt om jag gått runt och varit det hela livet utan att inse det) eller så är det bara min associationsförmåga som suger röv. Men efter alla associationscirkelsövningar i gymnasiet borde jag ju vara überskillad när det kommer till sånt (om man behöver nån som kan hoppa över imaginära hopprep med känslor som ILSKA och UPPTÄCKARLUSTA är jag the man).
Ja, vad ska man säga? Jag kanske bara var för liten för att veta vad en redneck var när de kom och sen blev det aldrig av att hästarna kom in i stallet. Fast man kan ju försvara sig med att det finns betydligt viktigare saker att tänka på. Som att jag bara har fem spänn…jag tycker otroligt synd om mig själv just nu.
Eller inte så mycket egentligen när jag tänker efter för nu kommer jag ju inte missa Tomb Raider, min favvofilm! Yeah! Angelina! Sexy babe!...

Frukost inkluderad i priset

Jag som alltid prioriterar rummen jag bor is snygg- och mysighet, alltså prioriterar framför ALLT annat, har blivit helt förvånad över mig själv. Har ingen brådska alls med att få upp gardiner eller planscher (som jag måste rama in och ställa på en tavellist eftersom mutter inte vill ha kladd och hål i väggarna) eller hyllor eller nada. Slängde ut bokhyllan de ställt in men det förklaras ju med att jag inte har något att ställa i den- allt jag äger och har får plats i tre korgar under sängen. Deprimerande. Kom på att när jag ställt in en massa grejer i Pannsies vindsförråd så tog jag med mig nycklarna hit, så Pannsiepanns- behöver du ditt eget förråd så säg till mig så skickar jag upp nycklarna med min lilla puertoricanska packåsna, Esteban.
Iallafall har jag undrat varför jag är så oengagerad i min direkta omgivning och kommit på att jag inte vill känna mig hemma, för då kommer jag att vara fast här för alltid. Det känns så. Damn liksom. Jag har intalat mig själv att om jag håller distans och beter mig allmänt ojagigt (jag är tex den perfekta dottern som inte bråkar eller klagar just nu, så otypiskt mig) så kommer det kännas som att jag bara är på genomresa.
Jag läste ett engelskt horoskop häromdagen och slogs av att iallafall en sak var sann- vart jag än befinner mig så vill jag bara get the hell out of there. På den punkten är jag en typiskt skytt. Sen att skyttar ska vara helt into friluftsliv och inte funka utan en kajak/boxpåse/valfri gymmaskin ser jag som en feltolkning.