The Nobelpris

Den här tjejen skriver om sånt jag vill skriva om, och på ett sätt jag tänker men inte kan få ner med en tangentbord. Men men, jag accepterar (motvilligt) det på samma sätt som jag accepterar att min lillasyster är smalare och snyggare än mig (och tjänar ca 10000 mer i månaden) och fortsätter skriva banaliteter som "jag vill ha ett plommonfärgat nagellack" och "idag fick jag dimma i håret", men det är inte fy skam det heller!
Iallafall- det här tänkte jag för några dagar sedan och skulle säkert fått ur mig när jag var kanske sexton sjutton (då var jag mycket smartare av nån anledning. Det är som jag brukar säga- det går utför) men nu är det ju som det är så...ja. Rent personligt hade jag hellre sett att Adonis skulle vunnit, men det är bara för att jag inte läst nåt Pamuk. Easy as a pancake.
Jag skulle tro att eftersom jag strör så oändligt många fantastiska livsvisdomar omkring mig i vanliga fall är bloggen ett sätt att koppla av från mitt hypertänkande själv. Det låter bra.

Update:
I förrgår kom Lazio hem med de berömda digitalboxarna och hittills har jag inte kollat på svt eller fyran nånting. Skippade tillochmed Musikbyråns 10-årsjubileum pga av Hex som gick på femman. Jag är skadad rent allmänt, men i synnerhet för att Hex suger. Min fisosofi lyder ungefär som så att nu när vi har fem miljoner andra kanaler som inte bara visar Förkväll (men herregud, vem kom på den programidén?) och nyheter på finska och teckenspråk så måste man ju suga ut så mycket man bara kan ur dom och då är jag beredd att missa andra saker som faktiskt är bra på standardkanalerna. För det är bara så det är. Fan vad tragiskt.