[Snitsig rubrik här]

Idag har jag:
* Vaknat med en jättejobbig huvudvärk som en halvtimme senare ackompanjerades av halsont. Yey!
* Jobbat, och pga av ovanstående tillstånd hade jag betong i huvudet och såg mest groggy och förvirrad ut (Jag idag: Va? Eeeh...Anna...hur gör man det här???...).
* Funderat på vad jag ska göra med mitt liv. Önskeyrket just nu är tapetserare, det verkar skitkul och jätteintressant!
Hur bra var inte den här flytten hem då?! Jag hade ju ångrat mig femtioelva ggr om jag påbörjat en utbildning nu i höst.
* Gjort ett test som bara bevisade det jag redan visste:

Take the quiz:
What retro-beauty are you?

Brigitte Bardot
You are like the french trend-and-beauty icon - Brigitte Bardot. You have her witty personality, and you are very positive to life. You are defenitly not afraid to stick out and be different, you do what you feel like and you are a free spirit. You don't take life 100 percent seriously wich is good, because you are able to laugh at different failures in life, and push yourself through tough times. Keep it up!

Funderingar innan Veronica Mars

Jag skulle vilja säga att en toksnygg man (tänk Heath Ledger), mjukglass, manikyr, plommonfärgat nagellack och en ny hårfärg är allt jag behöver och vill ha just nu, men det är inte riktigt sant. Saker, saker, saker! Genen som egentligen ska säga till när man inte behöver fler grejer (speciellt örhängen) ligger i vila hos mig. Om jag ens har den den?
Vill ha!

Kommer få lön snart, och även om jag vet att den kommer bli smärtsamt liten så har jag ändå drabbats av ”den ska jag ha!!!”-sjukan. Varje gång jag slutar jobbet och går genom stan mot musikskolerondellen för att vänta på Lazio och hans übersnygga & sexiga Volvo måste jag nästan bitchslappa mina egna kinder så de ska sluta vrida sig mot skyltfönstrena. Det sista jag behöver är en oplanerad och syndfull shoppingspree på samvetet nu när jag äntligen bestämt för att aktivera mitt sparkonto (stackarn innehåller bara typ 4 spänn och kommer säkert lägga sig ner och dö av chock om jag slänger till honom mer än en hundring). Jag ser grejer jag vill ha överallt- hängde på mutter till stan igår för att agera smakråd under hennes byxköp och jag lovar att jag spottade grejer tillochmed på KappAhl. Och jag avskyr KappAhl av princip. Sinnes.

Förövrigt bor jag fortfarande i vardagsrummet. Känner mig som en inneboende luffare med grejer i plastpåsar och resväskor runt hela sängen, och inte nog med det så måste jag kolla varenda gång jag låter något nudda den sjukt dyra mattan undertill så att det helt garanterat inte blir några märken. Varför mutter inte bara rullade ihop den och satte sängen direkt på golvet är en gåta och när jag påtalar detta konstiga faktum så snörper hon lite på munnen och bara ”äh” och låter mig oroa mig bara jag råkar andas på mattjäkeln. Som tur är kommer gubben som ska lägga mitt golv imorrn eftermiddag och jag får inte ens vara lite tjurig på honom för att han tagit en evighet på sig att få arslet ur vagnen för han gör det tydligen ”jättebilligt och på sin fritid”. Lätt att säga det när man har ett sovrum och slipper väckas av att folk går och slänger äpplen i hinkar utanför altandörren.
Samma matta har fört med sig regeln att, under inga omständigheter, får några djur sätta sina fötter i vardagsrummet. Därför har mutter ställt en blomspruta vid kanten av soffan som hon våldför sig på katterna med om de råkar kika in för att se vad vi håller på med för tillfället, så Riff blir numera livrädd så fort man bara stöter till den vare sig han är utanför eller i något annat rum. Toy bryr sig som vanligt inte ett smack och båda två har lärt sig att undvika vardagsrummet när mutter eller Lazio är där för de vet att varken jag eller Lisa bryr oss nämnvärt. Hundarna däremot visar inget större intresse av den dyra mattan, men så är de ju dumma också.

I väntan på något roligt

Vi är blåa, en kund höll på att göra mig galen imorse, Banksys utställning i LA är slut och jag var inte där (för min medverkan på event världen över är ju vida känd), min mobil har lagt av och jag är trött & har skavsår. Måndagar är inga bra dagar.
Mitt hår är iallafall galet snyggt idag, man ska vara glad för det lilla.

Fröken Elin

Nu har jag jobbat i tre dagar och det blir fan bara roligare. Jag kanske inte är gjort för att plugga helt enkelt?
Iaf så väntar jag bara på att det ska komma in någon riktigt sådär överhemsk kund för det har jag förstått att det gör ibland. Hoppas inte jag står i kassan då för man får ju faktiskt inte slå kunder. Lite synd. Jag hade definitivt inte passat som lärare, förstår inte hur Tinna och resten klarar av det. Det är ju hur löjligt som helst med alla "rör inte barnen"-reglerna. Hade nån kastat grejer i mitt klassrum hade jag skickat ut ungen alternativt slängt ut den genom fönstret (jag hade definitvt aldrig blivit nån favoritfröken) . Min toleransnivå är inte så otroligt hög. När jag var liten så tog fröknarna alla störiga grejer, typ kepsar, och sen fick man inte tillbaks dom förrns föräldrarna skickat med en lapp. Gör man så fortfarande?

Ey yo!

Örapport föröver:
Nu har jag jobbat första dagen på Ur & Penn. Det var inte överhemskt det inte, jag hade hur kul som helst och är nu the master på att förlänga, förkorta & byta klockarmband och känner mig som en kirurg när det kommer till att byta dom pyttesmå batterierna med pincett. Det är ganska mycket verktyg att hålla reda på men det fixade sig ganska bra. Okej att jag lyckades köra in det lilla stämjärnet i fingret, men hej, min första riktiga yrkesskada!
Iaf- förra veckan var jag på anställningsintervju och eftersom jag är så överneurotisk när det gäller jinxande av saker så har jag tillochmed bytt samtalsämne när mormor har pratat om det. Jag sa det till en del innan jag fick le jobb och jag lovar att det är därför det egentligen gick till någon annan (att hon hade massa butiksvana hör ju faktiskt inte hit…ehm), men dom gillade mig och behövde en liten ryck-in-när-det-behövs-slav så jag fick en 25%stjänst som definitivt inte kommer förvandlas till en enorm cashflow och som troligtvis bara kommer vara i vägen nu när jag ska fortsätta söka andra ytterligare jobb - men whatever, trots att moderaternas valstuga ligger precis utanför och att vi därför kan texten till Redan Idag ("Hela Sverige ta chansen, rösta på alliansen!") till leda så är det skitkul, och man kan ju inte gärna säga nej när man inte har något annat! Så yeah, första anställningsintervjun nånsin plus att jag varit en otroligt lat arbetssökande resulterade i ett jobb vilket fått mutter att väsa ”räkmackigt” och mig att känna att allt är ganska okej trots allt. Jag var helt livrädd innan intervjun (mutter: "Elin, var dig själv! Okej, inte så mycket nagellack och inte så stort hår- det kan skrämma folk. Men var dig själv".) men måste ju ha nån slags positiv aura och get-it-together-egenskap. Nice. Det är ju bara att tacka och ta emot.

Och Tinnalainen: Det skulle vara skitkul att gå på inflyttningsfest, måste bara se hur det passar ihop i min kalender nu när jag är en hard working woman.
Eeeh, jag har fan inte ens en kalender så om dom inte riktar valfritt vapen mot mig och tvingar mig att vara kvar så kommer jag absolut haha! Grattis till det sjukt grymma lägenhetsuppköpet!
Carro: Jag kan tillochmed göra bechamelsås nu! Okej att det inte riktigt ligger under rubriken "svår mat", men ändå!

Hojt!

Ja, kräftskivan var det ja. Den fortlöpte utan större missöden och jag åt som vanligt nästan mest kräftor av alla. Det var som brukligt ganska intensivt med småbarn, större barn, halvvuxna som jag, vuxna och gamlingar. Jag blir alltid lika överraskad när den enda under fyra år gör mer väsen av sig än alla andra tillsammans. Kräsen var ungen också- dissade vindruvor ("det är kärnor i dom"...Och? Curlingföräldrar...), dissade kräftor ("uuuuuhhh!") och dissade pajerna ("jag vill bara ha köttbullar!"). Han överlevde kvällen på redan nämnda köttbullar och zootabletter. Plus att han tog sönder min kamera. Jag ska aldrig skaffa barn. De större barnen med tillhörande föräldrar är såna där som ger alla andra föräldrar dåligt samvete. Bägge håller på med typ femtio aktiviteter var och blir skjutsade överallt, plus att farsan är deras fotbollstränare. Så hurtigt att det blir läskigt. Dom börjar också växa fort som fan och det är aldrig kul när mänskor som inte ens sommarjobbat är längre än en själv. De vuxna var som vanligt, drack öl, åt kräftor och pratade jobb och andra saker som vuxna gör. Anki visade bilder på deras nya katt och mamma visade bilder på en missbildad död kalv hon fått kränga ut (tänk basketboll utan luft, ihoptryckt åt ena sidan och med ben och grejer åt alla håll). Gamlingarna hade gjort maten, egen hirkum pirkum och var sädär som de gamla brukar vara. Ingrid (Lazios mamma) som alltid är så huslig är morfars stora idol, vad hon är gör, vare sig det är att åka traktor eller göra eget äppelmos, bemöter morfar med ett "Hon är omöjlig hon!". Man skulle kunna tro att han inte var gift.

Annars så är det som vanligt här hemma. Alla håller på och bygger som vanligt och nu har vi fått hjälp av morfars barndomskamrat och granne Janne. De sitter i vårt kök och pratar om försupna fäder, krämpor (morfars närapå avhuggna tumme var enligt Janne "ingenting att klaga över"), och hur dom helst vill dö (mamma la sig i och vill tydligen bli utslängd i Helgasjön när hon dött. Jag förutsätter att hon blivit kremerad först). Jag målar på mitt element och börjar bli trött på att sova i vardagsrummet för Lazio ska alltid kolla på sporten till typ halv elva på kvällen och det är ju sådär halvroligt, går ut med hundarna och lagar tillochmed mat. Jag säger då det, jag börjar bli en riktig tillgång.

It's all good

Jag har ju bara varit hemma i ungefär en vecka, men det känns som så mycket längre. Här går tiden überlångsamt och jag kommer knappt ihåg vad som hände imorse för det var så länge sen.
Men men, trots att de två senaste inläggen varit lite negativa är det inte all bad här i Smauland- fest (att man sen stöter på gamla högstadievänner på stan trodde jag skulle bli lite ångestfyllt, men det har bara varit underbart roande haha), massa fika och luncher på stan, slappekvällar med nachochips i Bex och Jonnas nya lägeheter har hunnits med på ganska kort tid och imorrn är det kräftskiva. Missar Bezoz inflyttningsfest pga den men när släkten skjutit upp ståhejet bara för att jag ska kunna vara med måste man ju vara lite osjälvisk och offra sig (sen att jag i hemlighet kommer vara glad att jag stannade hemma när jag väl börjar käka är ju en annan sak). Så, yeah, allt är lugnt. När jag inte sitter och käkar thaimat i metropolen Växjö (som faktiskt skärpt till sig, det börjar likna en STAD nu, och inte en byhåla. Jag är glatt överraskad.) slipar jag på CV:t och skriver personliga brev till fan och hans moster. Jobb, kom till mig!
Morfar hänger runt här varje dag och sysslar med allt möjligt, huset är ju varken klart till höger eller vänster så han har händerna fulla och väcker mig okristligt tidigt varje morgon för att få mig att bära sten eller köra runt skottkärror med sand. Det är kul i typ tre sekunder, sen brukar jag sätta mig på en stol i trädgården och sippa saft och lyssna på morfars långa politiska utläggningar istället. Med bara några veckor till valet är han helt i gasen och det går inte en sekund utan att han drar paralleller mellan backslicks och slavpiskare i Kina som tvingar barn att sy kläder i en pyttebunker. Han är rolig min morfar. Lite ologisk ibland, men rolig.
(När jag pratade om den läskiga ragatmorsan till tjejen som fyttat in i mitt rum i korridoren) "Det finns ju alltid såna som ska styra och bestämma medan andra arbetar. Du såg ju finansvalparna Elin (killar i kostym som käkade på Spice i saluhallen samtidigt som jag och familjen), flåtia i huet va dom...och såna ska styra Sverige?! (mutter) Inte ens torra bakom öronen!...(ännu mera mutter)".
Enligt morfar måste man ha jobbat i en kolgruva minst hundrafemtio år innan man ens får påstå att man levt och kan ta ansvar över andra människors liv och välfärd. I love him.