Åh vad jag vill tillbaka till LA!

Jag saknar Ye Loy (kinamat), Clearman’s (robust skogsmat, typ stek med svampsås), Sizzlers (robusta stekar här med , fast med en all-you-can-eat-räkbuffé adderad), In-N-Out (ni vet vad det är), Domino’s (pizza & chicken wings med världens godaste hot sauce) och att handla organisk mat (Machi!) på Trader Joe’s…
Okej, mat kanske inte är hela anledningen till att jag vill tillbaka, men jag skulle jävlar i mig kunna flytta dit för den. :)
Förövrigt har jag flyttat in i min systers rum nu när hon flyttat till Öland över sommaren, sjukt skönt då mitt rum ligger vägg i vägg med köket som ligger vägg i vägg med groventrén där hundarna sover vilket betyder att jag det senaste (nästan) året har vaknat fem på morgonen av skällande hundar och en Lasse som inte lärde sig äta filmjölk ordentligt när han var liten…man kan tro att hans föräldrar svälte honom för han kan sitta i tio minuter och skrapa upp varenda liten mejerirest efter att tallriken med filmjölk enligt alla andra på jorden är slut. Jag. Blev. Galen.
Men inte mer! Lisas rum ligger vägg i vägg med trädgården och vardagsrummet, som ingen ändå är i på morgnarna förutom jag. Det plus att det är stort som ett slott jämfört med min skrubb (som egentligen skulle varit ett litet gästrum om inte jag plötsligt drabbats av minnesförlust och glömt hur man pluggar) och det är ju alltid välkommet. Det enda negativa är att Lisa sover som en död stock när hon väl sover så hon behövde aldrig rullgardiner, till skillnad från mig som vaknade klockan tre/fyra imorse och undrade vad som hände när solen gick upp. Jag konstaterade att vad gör man inte för konsten och att jag får sova med min sovmask hädanefter (men det gör jag så gärna så länge jag vet att rummet jag sover i inte är så litet att jag andas in min egen luft två sekunder efter att jag andats ut den). Slutet gott, allting gott.

Varför blir man tröttare när man åker österut?

Efter mer är 20 timmars resande kom jag hem i måndags kväll, mör som en stör efter att varenda flygplan jag satt mig på blev försenat (åskväder, sjukt långt mellan gater + passkontroller från helvetet) vilket resulterade i mig springandes runt på Memphis intl och Shiphol så att alla asiatiska affärsmäns hår flög i vinden. Svårt att föreställa sig? Jag vet. Men efter ett antal "Passenger Willborg, you're delaying your flight" kände jag att min inre Susanna Kallur kom ut, men var lugna- hon är tillbakastoppad och kommer troligtvis aldrig ut igen .
Är fortfarande jetlaggad, tittar snett på poliser, drar ner rullgardinen när jag byter om (tänkvärt- jag bor på Helgö, det enda som befinner sig utanför mitt fönster är ogräs, och ibland en traktor), undrar ännu hur mycket en "cup" är, tänker lite smått på engelska och måste sudda ut a:na och o:na när jag trycker på dom istället för på å, ä och ö. Så amerikaniserad man kan vara då!...
LA var grymt roligt när det inte var tråkigt, vilket det inte var så ofta, så jag började längta tillbaka redan på LAX. Foton kommer den här gången för om två år vill jag kunna titta tillbaka i mitt arkiv och se att jag inte drömde när jag såg mig själv på en DODGERSMATCH!!! AAAAHHHH! Jag älskar baseball! Jag gjorde det inte inte innan, men nu när jag förstår det och var en centimeter från att få en boll i huvudet är det min favvosport! Ärligt!
Plan: Plugga på västkusten. Nån gång.
Undran: Varför håller alla på med Facebook nudå? Det enda minne jag har av att nånsin ha hört det ordet är från när Pannsie nämnde det när jag pratade i telefon med henne nån gång för länge sen- jag stod i Linnégallerien och hade tydligen bättre saker för mig än att lägga sånt på minnet. Förlåt Pannsie. Om du nu nämnde ordet, du kanske sa nåt helt annat.