Varför blir man tröttare när man åker österut?

Efter mer är 20 timmars resande kom jag hem i måndags kväll, mör som en stör efter att varenda flygplan jag satt mig på blev försenat (åskväder, sjukt långt mellan gater + passkontroller från helvetet) vilket resulterade i mig springandes runt på Memphis intl och Shiphol så att alla asiatiska affärsmäns hår flög i vinden. Svårt att föreställa sig? Jag vet. Men efter ett antal "Passenger Willborg, you're delaying your flight" kände jag att min inre Susanna Kallur kom ut, men var lugna- hon är tillbakastoppad och kommer troligtvis aldrig ut igen .
Är fortfarande jetlaggad, tittar snett på poliser, drar ner rullgardinen när jag byter om (tänkvärt- jag bor på Helgö, det enda som befinner sig utanför mitt fönster är ogräs, och ibland en traktor), undrar ännu hur mycket en "cup" är, tänker lite smått på engelska och måste sudda ut a:na och o:na när jag trycker på dom istället för på å, ä och ö. Så amerikaniserad man kan vara då!...
LA var grymt roligt när det inte var tråkigt, vilket det inte var så ofta, så jag började längta tillbaka redan på LAX. Foton kommer den här gången för om två år vill jag kunna titta tillbaka i mitt arkiv och se att jag inte drömde när jag såg mig själv på en DODGERSMATCH!!! AAAAHHHH! Jag älskar baseball! Jag gjorde det inte inte innan, men nu när jag förstår det och var en centimeter från att få en boll i huvudet är det min favvosport! Ärligt!
Plan: Plugga på västkusten. Nån gång.
Undran: Varför håller alla på med Facebook nudå? Det enda minne jag har av att nånsin ha hört det ordet är från när Pannsie nämnde det när jag pratade i telefon med henne nån gång för länge sen- jag stod i Linnégallerien och hade tydligen bättre saker för mig än att lägga sånt på minnet. Förlåt Pannsie. Om du nu nämnde ordet, du kanske sa nåt helt annat.