Här var det ju jävligt dött...men eftersom ni formligen har gråtit blod av saknad så kände jag mig tvungen att börja skriva om mina otroligt intellektuella betraktelser igen. Jag vill inte vara ansvarig för era förtorkade ostimulerade själar.
Först ska jag börja med att klaga på ön. Jag hatar ön. Jag kommer aldrig mer att bo på en ö (om den inte är stor, som typ Gotland. Kriterie: det ska inte ta tio minuter att gå från ena änden till den andra). Det är egentligen öns fel att jag inte skrivit nånting för man kan tydligen inte ens gräva en rabatt utan att råka hacka av telefonlinjen som någon väldigt smart person lagt ca två centimeter under marken. Man blir ju så imponerad!
Och på tal om ingenting så var Los Angeles skitkul, jag är nu gravid och ska föda mexikanens bastard child om några månader. Det är sant!
Nu orkar jag inte skriva mer, det och att jag snart loggas ut från biblioteksdatorn. Kanske mest det senare. Ciao!