Celebrity watching!

Sitter på biblioteket och planen var att jag bara skulle skriva om att alla som vill se mig i ljust hår kan gråta nu eftersom jag färgar det mörkbrunt den 11:e. Plus att jag skulle klaga på Värmlands fotograf. Vem är det? Varför är han/hon så jäkla långsam med att lägga upp bilder. Värmlands fotograf ska inte plugga- den ska bara sitta i ett mörkrum hela dagarna (när människan inte är ute och tar bilder förstås) och leverera. Så tycker ungefär jag.
Men tji fick jag! Sitter just nu och har lust att dissa Tomas von Brömssen, men är lite rädd för att skriva alltför elaka saker eftersom han står bakom mig. Växjö bibliotek håller alltid på att meskultura sig i hallen, typ hänger upp mattor vävda av 90-åriga kvinnor som sen sitter runt ett bord, äter kakor och desperat vill att folk ska komma fram och prata om deras textilarbeten.
För några dagar sen såg jag att det stod högavis med bord fyllda med glasskulpturer (inte så monumentalt som det låter) av händer uppsträckta mot himlen, hjärtan instängda i burar och söndriga vingar. Mycket pretto, mycket "jag lider i detta mitt i-land" och mycket Växjö Designskola och bild- och formlinjen på mitt gamla gymnasium. Självklart var det dom också.
När jag kom hit idag stod det en massa bord överallt, dom var väl fina och så, lite grafiska, lite träplatta på rostigastålvajrar...iga... ganska tråkigt tyckte jag, men det var det tydligen ICKE (så mycket för min kulturådra) för precis när jag lämnat tillbaka en bok och satt mig vid datorn bara flödade det in suspekt folk i stickade mössor och jordfärgade klänningar och jag bara "vad fan är det här nudå?!" Plötsligt ställer sig Alberto Knox (det var faktiskt det första jag tänkte) i trappen upp till andra våningen, facar alla stickade mössor och jordfärgade klänningar, skakar på sin drink och börjar prata om hur mycket han hatade slöjd i skolan. Jättelänge. Sen avslutade han med att berätta att han sen besökt en smedja och att det ändrade hans syn på slöjderi och sånt och önskade att alla, precis alla borde besöka en smedja och uppleva denna otroliga kreativitet! Han älskade numera slöjd och kallade borden i hallen en ofantlig hyllning till den skapande, lekande människan. Sen tog han upp ett plaströr och började spela på det, ungefär här började jag skratta, insåg på en halvsekund att det kanske inte var så passande och låg sen resten av speleriet (jag lovar, minst fem minuter, eller iallafall tre) nere på tangentbordet medan en stickad mössa bakom mig förklarade för en annan stickad mössa hur man kunde spela på ett plaströr. Tydligen handlade det om hur hårt man blåser i plaströret. Man lär sig nåt nytt varje dag tänkte jag (och jag lovar att den totalt onödiga kunskapen raderade nåt jag verkligen behöver veta en vacker dag...typ hur man undkommer grizzlybjörnar. det brukar vara så) medan jag googlade fram anledningen till att han var här.
Alltså, Tomas von Brömssen är säkert en jättehygglig och trevlig människa på alla håll och kanter, men det är så tragiskt att bo i en stad som så desperat vill vara stor och hyllad att dom bjuder in en kändis som inte ens gillar slöjd på riktigt till att inviga en slöjdutställning. Undrar hur stort hans gage var?