Morfar in da house

Dagens plan:
Om en kvart är det jobb, mycket att göra nu inför julen. Vi har skyltat om och slagit in fejkpaket till klockmontrarna i ett par dar nu och det kommer bli superschysst och hur roligt som helst! Smålänningar är bäst på julen för då imploderar liksom hela årets snålhet och de blir helt galet ska-haiga.
Annars börjar faktiskt förra terminens totala breakdown att så sakta försvinna och jag börjar få lust att plugga igen. Har tillochmed satt igång på allvar med det jag inte gjort, var bara tvungen att komma över känslan att det är det svåraste i värsldshistorien och inse att det inte är så hemskt att skriva om stolar, egentligen. Där ser man.
Om sex timmar är det Huseby, vi ska käka korv, sylta, julbröd, pepparkakor & rostade mandlar, och hämta upp den gigantiska fårfällen mutter har beställt till hallgolvet av en gumma som hemma går under namnet "Skinntanten". Det kommer bli fabulous! Men först ska jag och Rösti (som självklart ska med, det har blivit tradition. Hon tar hand om syltan, jag tar hand om hällbröden) till min fasters hus där morfar fixar till en garageuppfart och sen ska vi, jag, morfar, Rösti och mina små, stundtals söta, kusiner Olle och Nisse till McDonalds och göra våra blodkärl en björntjänst innan morfar skjutsar hem oss till ön. Jag hade väldens tur imorse- skulle egentligen cyklat till Öjaby men eftersom det är lerigt så tar inte cykeldäcken, som dessutom är nästan helt tomma för att jag inte hann dra fram cykelpumpen igår, så bra så jag var på riktigt dåligt humör när jag drog ut fanskapet ur snickarboden (jag har utökat mitt svordomsförråd ganska rejält som ett resultat av dom jäkla cykelturerna). Just då kom morfar med bilen som en annan deus ex machina och bara var sådär käck och "jag skjutsar in dig"-aktig. Nice. Jag gillar morfar.