För det är inget på tv ändå

Fan jävla skit då vad jag inte vill börja plugga kemi...MEN- jag ska vara hurtig som aldrig förr och mässa saker som "om jag klarar det här klarar jag allt", "man måste gå igenom tuffa perioder för att nå sina mål", "kemi kanske blir roligt trots allt" (det mässas nog högst två ggr, men det är värt att försöka" och "det finns fler snygga män på BMC och Ångströms än på EBC". Mitt mål är att ta mig igenom terminen utan att vilja ta livet av mig. Ett sätt för mig att inte vilja ta livet av mig är att inreda. Inreda, inreda, inreda. Så idag vaknade jag vid två, kikade runt i rummet, kom ihåg att mina pengar kommer natten till tisdag och bestämde mig för att det var dags att börja spendera cashen jag nödlevt på sen jag kom hit. Gick till Indiska och köpte nya gardiner (fiiina), kom på att jag inte har råd med mat imorrn men omfamnade det faktumet eftersom jag numera kan titta på mina fönster med glädje. Vad offrar man inte för konsten?!
Samtidigt som jag vill bo mysigt och som jag vill så känns det alltid lite meningslöst att köpa grejer eftersom jag verkligen vill flytta. Jag vill bli klar med kandidatprogrammet och börja plugga utomlands och vad har jag då för nytta av ett nytt soffbord och en skohylla liksom? Men jag har tänkt på det där och kommit fram till att jag måste lära mig att leva i nuet, allt går supersnabbt och jag tänker bara på allt jag ska göra SEN- var ska jag bo SEN, vem ska jag bo med SEN, vad ska jag plugga och jobba med SEN...och allt det gör att jag inte riktigt kan ta in när jag har kul eller känner mig nöjd nu för det är ingen idé innan jag nått mina mål. Jag har svårt att acceptera att jag måste leva i den här mellanperioden.
Jag vet inte riktigt, kanske saknar jag bara en fast punkt här? Något som får det att kännas på riktigt.
Jäkla töntflum.