När man inte har nåt bättre för sig

Efter att ha gått runt som en annan nomad i en massa dagar nu så har jag börjat titta mig omkring istället för att bara tänka (det börjar bli repetitivt efter ett tag) och det finns verkligen en massa fina byggnader här. Passerade lägenhetshuset på Geijersgatan 42 igår och det såg verkligen jättegulligt ut från utsidan med all murgröna och gulliga pyttebalkonger. Eftersom dörren stod öppen så steg jag frankt in och tog mig en titt på hur det såg ut inuti, och jag säger då det- det måste vara dit trappuppgångar kommer när de dör. Jag skulle lätt kunna flytta dit endast för att gå igenom allt det mörka och showoffiga för att komma till dörren. Wunderbart.
Ett annat hus jag lätt skulle kunna parkera mitt ass i permanent är Vasagatan 1 (a-c). Jag inte varit inne i det, men hela bygget är ju supersnyggt så om jag skulle flytta till geijersgatan för en trappuppgång skulle jag flytta till Vasagatan för exteriören. Jag har däremot varit inne på innergården och den kändes nice (jag är en innergårsjunkie, alla som har öppna grindar beträds av moi).

Eftersom jag som sagt spatserat omkring lite överallt har jag gått förbi Elisabethsjukhuset en massa gånger och jag har alltid tänkt mig det som ett slags dårhus- inte en själ i fönstrena och det ser lite sådär halvterapeutiskt och läskigt ut.
Plus att det ju alltid är mer spännande att tänka att hur harmoniskt det än ser ut på utsidan så är det madrassklätt och fullt av tvångströjegalningar på insidan (utsidan är snygg men låt inte det bedra dig-kind of way). Det hade varit roligt.
Men hey besvikelse.
Det enda madrasserade man lär se där är sängarna alla patienter ligger på efter sina ortopediska operationer. Bummer.
Man ska aldrig låsa upp mysterier genom att kolla hemsidor (fast i fallet Katarinaskolan var det kul, de verkar ju lite mysigt freaky).

Dagens:
Shareefa ft. Ludacris - Need a Boss