Halv fyra på natten...skäms!

Jag har tänkt lite på grejer bara, och det stör mig lite att man i slutändan ändå alltid är ensam. Man är fast i sig själv och hur många man än omger sig med eller hur många som älskar en så sitter man ändå där med sig själv. Jag antar att det man söker efter är de där stunderna då man känner sig som en del av något större, om så bara vara en del av två, och smälta ner och blandas. Men hur bra det än känns så tar det ju ändå alltid slut eller tar en paus nån gång. Och visst att andra har ens rygg och vet nästan allt om en, men man är ju bara en person och den enda man alltid på riktigt vet var man har är sig själv. Ibland är det jätteskönt men lika ofta skitjobbigt.

Svammel svammel...måste sova.

Dagens:
Menusha & The Girls - You Boys (Can Boogie)